Skratta eller gråta…?!?
… när sambon har ställt sin mobiltelefon på ringning kl. 06.00 varje morgon. Problemet är att han själv inte vaknar och stiger upp utan det gör jag, hans kära sambo. Gissa om han har fått höra det. Men ”jag älskar ju dig” brukar han säga då, när han får en skopa ovett av mig. Han har dock lärt sig att stänga av den på helgerna nu. Det är inte så kul att vakna kl. 06.00 en lördag morgon, detta har nu inte hänt så ofta men ni kan ju tänka er hur det känns!
Ja, ja man ska väl inte klaga men det är faktiskt skönt att få sova och vakna till sin egna mobiltelefon med lite mildare väckning och inte till en sirensignal. Jag som hade ”lyckats” med att börja snooza, detta har inte hänt i hela mitt snart 35-åriga liv. Om man nu ska vara stolt över det men måste erkänna att det var ganska skönt att lyckas stänga av och somna om i 9 minuter till.
Jag har oxå nyligen lärt mig snooza. Förut hoppade jag upp på en gång alarmet gick igång men nu älskar jag de där extra nio minuterna.
Jadu
Det måste vara ett syskondrag det där med att inte höra väckarklockan, ja okej jag hör den men struntar totalt i den sedan jag upptäckte snoozen för så där 100 år sedan. För mig räcker det inte med 9 minuter utan det går säkert minst 18
Undrar varför jag övertalade dig att börja blogga?
Det här var ju inte smickrande
Jag kan inte annat än tycka synd om dig, och göra ett tappert försök att sluta upp med mitt powersnoozande.
Kunde jag sluta snusa borde jag kunna lära mig att vakna
Jag ska erkänna att jag snoozar minst 27 minuter VARJE morgon med en väckarklocka OCH mobilen…….Fatta vilken tålmodig man jag har…………
Å du Johan…….är det inte dags att starta en liten grupp på fejjan…” vi som snoozar ”
Anna>> Jag Snoozar inte. Jag POWERSNOOZAR